JAG DRAS OFTA TILL DET ENKLA OCH PERSONLIGA.
Fotograferingar där det finns utrymme att bara vara, utan stress och utan krav på att allt ska kännas perfekt.
De där små, intima bröllopsstunderna med några få gäster.
En trädgård, en personlig plats eller varför inte en ruin — som ett bröllop jag fotograferade för några år sedan.
Personligt och enkelt.
Med en bukett blommor och de allra närmaste, eller vänner som bröllopsvittnen.
Just där tycker jag att stunden blir magisk och vacker.
I det lugna, det spontana och det äkta.
En blick.
Ett skratt mitt i nervositeten.
En hand som söker den andras.
Sådant som kanske känns litet i stunden men som blir ovärderligt att kunna se tillbaka på senare.
Jag tycker om när en fotografering får vara just en stund tillsammans.
När det finns plats för närvaro, känslor och det som händer mellan allt det planerade.
Och kanske är det just därför jag tycker så mycket om små och personliga fotograferingar.
För att de ofta handlar mer om känslan än om allt runt omkring.
Funderar ni på ett litet och personligt bröllop och vill veta mer om fotografering, så får ni gärna höra av er här.
