I dag blåser det så mycket att jag fick plocka undan allt från altanen. Stödet för luktärterna for omkull, stolarna välte, och min lilla gröna vas fick räddas i sista stund. Så nu sitter jag inne med en kopp kaffe i handen och ser ut på det som nyss var min lilla sommarhörna.

Jag tog några bilder där ute i går, precis innan ovädret drog in. Den stilla, enkla känslan i de bilderna påminner mig om hur snabbt allt kan förändras. Både väder och stämning.

Vad händer då om det blåser och regnar när du har bokat en fotografering?

Svaret är enkelt: vi anpassar oss. Jag fotar inte vädret – jag fotar mötet, känslan, ögonblicket. Ibland väntar vi in bättre väder, ibland byter vi plats, ibland gör vi något helt annat – och det blir ändå precis som det ska.

Att fotografera handlar mycket om att fånga det äkta, det oförutsägbara. Precis som livet självt. Och ibland kan det kännas svårt – särskilt när man hoppas på att allt ska bli “perfekt”.  Men jag tror att det är just när vi släpper taget om kontrollen som något annat kan få ta plats. När vinden blåser, när regnet börjar falla eller när ljuset plötsligt ändras, kan vi välja att motstå – eller att följa med. Att vara i stunden. Det är då den verkliga närvaron kommer fram. Och det är just den närvaron som jag älskar att fånga med kameran.

Det är som med livet i stort: vi kan planera och förbereda oss, men det är i det oväntade, det spontana, som det händer något magiskt. Att våga släppa kontrollen är inte alltid lätt – men det är ofta där vi hittar det vackraste.

Oväder kan bära på ett eget lugn, en annan sorts närvaro.

 Det är ofta där det händer – när vi släpper på kontrollen och bara är i det som är. Och just därför älskar jag varje stund framför kameran – oavsett väder